Mamma var tog du vägen?

"Lyssna, så hör du syrsorna spela för dig tidigt om morgnarna. Titta ut en dimmig morgon se sjöbrisen, så ser du älvorna och trollen dansa. Lyssna på fågelkvitter och se solen gå ner det är en magisk tid”. Sa du innan du kysste mig på munnen. Jag lånade din svarta kajal som krita målade mina kinder svarta, det svarta sitter kvar som en tatuering som inte syns. För inte kunde jag veta att den där kyssen du gav mig Mamma var den sista du gav innan du gav dig av. För att aldrig, aldrig kyssa mig på munnen mer, så som du brukade varje kväll innan jag somnade. Mamma var tog du vägen? Mamma kom tillbaka, men rädslan från ropet ekade bara mamma tillbaka.