Döden i rummet

Hon ligger i sin säng ensam i mörkret tynar bort - skin och ben cancern äter upp henne, han går mot henne famlar i dysterheten trevar mot henne. Knäböjer, golvet tar emot hans dystra själ, snyftar gråter - han är rädd för att förlora sitt livs kärlek. Hennes ögon, hennes läppar, hennes hud berörelsen av hans hand får hennes ögon att tåras av minnen snyftningar, gråt, ilska, maktlöshet bultar i rummet, i luften. Inte bara i våra minnen, även i våra själar, inte bara i våra själar utan också i våra hjärtan, deras händer för evigt flätade liksom deras hjärtan - vilandes tillsammans, hennes kämpande hjärta saktar saktar ner, kärleken tar aldrig slut intet mer att göra. Det som inte fick hända, händer, hon dör långsamt i hans armar inga mer hjärtslag